Med tack och vänliga hälsningar // Camilla och Jonas
Länk till enkäten här.
Ett forskningsprojekt om vad skolvärlden kan lära sig av spelvärlden
Imorse ringde Närkes Allehanda upp mig och ville diskutera ”spelmissbruk”. Nyvaken och med whiskeymarinerad demonröst tog jag mig an uppdraget att hjälpa henne. Inte för att jag är mediekåt, tvärtom jag skulle helst av allt slippa journalister helt och hållet. Men om jag inte bidrar kommer andra aktörer att ta friutrymmet att formulera hur vi ser på de som spelar för mycket datorspel för sitt eget bästa. Så jag börjar från början, jag förklarar att det inte finns någon diagnos som heter dataspelsberoende, jag pekar på att de som får problem ofta har andra bakomliggande problem i sina liv och behöver en bredare vårdinsats än vad behandlingshem kan erbjuda och jag påvisar att det är viktigt att vända ansvaret mot spelarna själva, få dem att förstå att de inte kan skylla sin sabbade skolgång på en kvasi-diagnos. Efter ett tag märker jag att journalisten ställer väldigt basala frågor: ”Så det heter MMOG-spel?” ”Betalar man en månadsavgift?”. Och så kommer dråpslaget: ”Jag spelar ju inte spel alls själv”!! Vad skall man säga. Luften gick bara ur mig. De som formulerar den publikt tillgängliga kunskapen om en av vår samtids mest expanderande kulturyttringar har ingen erfarenhet av att använda det alls. Låt oss göra ett litet tankeexperiment. En journalist ringer upp en regissör, säg Roy Andersson. ”Hej Roy, jag ringer från Närkes Allehanda och skulle vilja att du berättar lite om ditt kritikerrosade bildspråk. Jag har själv inte sett någon av dina filmer, faktiskt har jag inte sett en enda film i hela mitt liv så om du kan börja med att förklara vad Bio är för något vore jag tacksam.” En uppenbart helt ohållbar position, men inte när det gäller spel, där kan alla skriva. Så blir också kvalitén på de artiklar som skrivs om spel ofta som om man låtit redaktionen på Wendela sköta sportjournalistiken. I går gjorde Aftonbladet ett tappert försök att kickstarta moralpaniken i artikeln ”Erika 27 mördad av spelkompis” där det antyds att det tragiska mordet i Stockholm i lördags hade kopplingar till både datorspel och rollspel. Jag tänker inte ens bemöda mig med att kommentera den sanslöst bristfälliga logiken i denna artikel, ingen utom möjligtvis någon enstaka Hem och skola-ordförande skulle se en koppling mellan World of Warcraft och mordet. Eller en sak kan kommenteras, om någon mördas efter att ha lärt känna sin mördare på en matlagningskurs, vilken roll hade då sufflén?
Over and out
Jonas